Mattisgården

Äntligen kom vi ut på en ridtur, Leia och jag. Vädret var visserligen inget vidare men det var en härlig känsla att rida igen. Tjejen följde med på Vilma, trots att hon var dötrött efter en natt i militärtält. Hon hade frysit ... och inte sovit så mycket. Vi fick också med oss Dennis för vår tidigare stalltjej kom på efterlängtat besök. Hon red Dennis i ett år och det var hon som skulle ha ridit och kanske tävlat Fia detta året om nu hon inte hade blivit skadad.

Leia var lite stressad först men lugnade ner sig efter ett tag, även Vilma var lite på tårna. Så i galoppbacken fick Vilma fnatt och hoppade först åt ena sidan och tjejen tappade balansen, sedan hoppade Vilma åt andra sidan och då trillade tjejen av. Aj, det gjorde ont ... men hon är tapper och hoppade upp igen. Leia bockade i backen och blev helt överrumplad när tjejen trillade av, men vi lyckades ändå hålla oss på banan.

Den enda som skötte sig helt perfekt och var pigg och glad idag. Det var Dennis. Han skötte sig finfint. Han och stalltjejen var ett bra team tillsammans, men tyvärr är det åldern och längden som inte riktigt stämmer långsiktigt. Men det går bra för ett tag.

Idag får hästarna komma in lite tidigare. Vi ska till grannarna en bit bort och planera årets cykelfest i byn. Det föll på vår lott i år och vi vill så klart att det ska bli en lika lyckad fest som tidigare.

Ha en underbar lördagskväll önskar UZ