Söndag 8 januari 2012

Hej igen!

God jul och gott nytt år och god fortsättning på 2012!

Ni är verkligen tappra ni få som ändå tittar in hit ibland. Tack för det! Det vore ändå roligare om ni kommenterade för då kanske jag får mer bloggenergi .... eller, vad säger ni ;)

Här på Mattisgården ringlar livet på som det brukar, lite upp och lite ner och så lite upp igen. Mest upp faktiskt!

Jul och nyår har förflutit på ett harmoniskt sätt och alla var nöjda och glada efter julafton i Kode och nyårsfirande i grannbyn.

Hästarna har överlevt i sina leriga hagar. Saga är mitt i sin vintervila, Leia har blivit igångsatt av en tjej i byn, Fia och Vilma rids av tjejen och hennes vänner och Manboy växer så det knakar.

Vi har förresten varit och slutmätt Vilma och årsmätt Saga. Tror ni att vi gjorde succé när vi kom in på kliniken bland alla fina stora tävlingsponnyer med vår lilla Vilma. Yapp! Dessutom var en av mätmännen shettisuppfödare så hon visade stor lycka över att någon satsade på sin shettis och inte bara hade den som sällskap. Kul! Vilma var i alla fall 101 cm och Saga var 120 cm så det var ju toppen. Precis som det ska vara.

Här kommer lite bilder från dagen.



På återseende önskar UZ

Söndag 13 november

Dagarna går - i dag är det en månad kvar till Lucia. Helt otroligt!

Det är bara jag och lillkillen vakna. Vi har druckit kaffe och välling i soffan och jag har varit ute hos hästarna och morgonmyst.

Leias ben är något bättre. Veterinären var här i torsdags och kollade på henne och insatsen just nu är medicin plus salicylvacelin och en annan bakteridödande salva som jag tar först. Jag tvättar försiktigt och inte med så starkt för att de goda bakterierna också ska överleva. Men det känns ändå segt. Jag vill att hon ska bli bättre fort.

Tjejen rider sin Saga och Vilma motioneras av några utvalda tjejer från stan.

I dag ska vi fira världens bästa pappa och sedan blir det städning. Huset behöver en riktig genomgång ... suck ... det är ju så trist att städa.

Ha en skön söndag önskar UZ

Kärt återseende

Det blev ett kärt återseende när Leia fick träffa sina kompisar på hemmaplan igen. Benet såg sådär ut. Svullet och lite söndertvättat. Men det behövs ju tvätt för att få bort bakterierna.
I kväll har jag bara tvättat med lactasyl för att de goda bakterierna ska få chans att överleva. Och så smörjde jag med helosan.
Här kommer lite bilder.
En trivsam rullning efter resan hem och lite bus med kompisarna.
Vi hörs igen, ha en trevlig lördagkväll önskar UZ

Lördag 5 november

Jaha å så blir livet inte alltid som man tänkt sig. Om några timmar kommer min fina unghäst Leia tillbaka - inte helt kry. Jag har en vän i grannbyns ord ringandes i örat "låna aldrig ut en häst - sälj hellre. Det kan sluta med att du står där med problem som du själv inte orsakat." Och så har det nu blivit.

Anledningen till att fodervärdsfamiljen lämnar tillbaka henne är dock inte skadan, sårskada från hagen, utan att de har blivit erbjudna en äldre och mer färdig tävlingshäst och tycker då att det är mer jobb/utbildning innan de kan börja tävla med min häst. Och visst, jag förstår tanken och möjligheten, för dem.

Den primära lösningen för mig är nu att låta Leia vila några månader. Hon är redan ur form så det ställer inte till något problem. Och sedan har jag två val, förutsatt att hon blir helt frisk. Antingen sälja henne eller lära mig att rida henne med hjälp av andra. Flera personer har redan erbjudit sig att hjälpa mig.

Drömmen vore så klart att jag klarade av henne själv och att någon då och då kunde hjälpa mig att tävla henne och ta henne vidare i utbildning men jag har dåligt självförtroende och hon är en känslig men tuff häst som behöver en stabil ledare så jag har i så fall en hel del att jobba med.

Jag har hittat ett ridläger för vuxna där man arbetar mycket med kommunikationen mellan häst och ryttare så kanske är det mitt nästa nya mål att spara pengar till.

Som en följd av det här har jag också fått lämna tillbaka min pärla - Majsan. Eftersom jag inte kan ha så många hästar här hemma. Många tårar blev det den dagen då vi red tillbaka henne till hennes hemgård igen.

Osäkerheten med Fia är också stor. Hon har blivit bättre till viss del, är ohalt på rakt spår, men är fortfarande knackig på böjt spår. Jag har fått en eventuell möjlighet att "byta" henne med en superseriös uppfödare av welshponnyer, som kan tänka sig att ha henne i sin avel. Det skulle vara ett hundraprocentigt hem där hon skulle ha det jättebra och jag skulle fortfarande ha kontakt med henne och kunna följa hennes liv som avelssto. Egentligen vet jag inte varför jag inte bara bestämmer mig när jag har en sådan chans - men vi älskar ju henne så himla mycket.

Vi får se, ibland får man bara lita på att det finns någon mening med det som sker, och att allt löser sig till slut.

Ha en skön lördag, kanske återkommer jag snarare än vad man kan tro, eftersom behovet att skriva ökar när jag har mycket att tänka på.

På återseende önskar UZ

Söndag 28 oktober

Då var vintertiden här och man vaknade och hade en hel timme till godo. Det tyckte dock inte hästarna som ville ha mat på sin vanliga tid. Så klart!

Fia har stått inne i natt för att hon ska få vila från sin lille pojk lite. Och han nöjer sig galant med sina extramammor Majsan och Vilma.

I går var det klubbhoppning igen. Tjejen och Saga hoppade två gånger i 50 cm, men första gången stannade hon på ett hinder och andra sprang hon förbi. Min glada och stabila tjej var nöjd ändå för hon tyckte hon hade god kontroll och galopperade runt hela rundan. Så visst var det framsteg och en nyttig träning för henne och den lilla ponnyn.

Om tre veckor är det dags igen och sedan tar vi en vända till grannklubben för att prova 55 cm veckan efter.

Min fina lilla Leia har skadat sig i hagen hos fodervärden och är just nu konvalecent. Hon har förmodligen fastnat i något och skrapat upp bakbenen. Ett sår var djupt men de övriga var ytliga. Tyvärr har det blivit mugg på benet efter bandageringen så nu är det mest det som ställer till det för henne.

Majsan och jag kämpar på med vår ridning. Det är superduperkul och jag har träningsvärk efter varje lektionspass. Just nu är de magen som ansträngt sig mest. På onsdag när det är lov kanske jag tar med henne till tjejens hoppträning. Det kan bli roligt.

Fia har haft ett bakslag, men jag fick tips om glucosamin som ska smörja leder och det verkar faktiskt som det fungerar. Målet är att fortsätta rida henne så att hon bygger muskler och på så sätt får lättare att hantera "vad det nu är" i bakdelen på henne. Jag masserar henne, men tyvärr räcker inte riktigt tiden alltid till det också.

Vår lilla Vilma har fått höstenergi och är mer eller mindre överladdad. Igår fick tjejen galoppera henne på ängen för att hon skulle få springa av sig lite. Mysiga lilla ponny!

Ha en trevlig söndag och på återseende  önskar UZ

Onsdag 28 september

Jag får nog börja kalla mina inlägg för månadsinlägg i stället för dagsinlägg ... det går lite tid mellan aktiviteten. Jaha och vad har hänt sedan sist då ...
Manboy växer så det knakar. Han har blivit en riktigt stor kille som kan gå själv ute med flocken när vi tar ut mamma Fia och rider henne. Klart att han längtar efter henne när hon är på väg tillbaka men inte värre än att han står ut. Fia verkar vara mest nöjd över att få komma ifrån lite för han är lite mycket på henne ibland.
Fia rids regelbundet nu. Hon har fortfarande sin rörelsestörning, men den är minimal och jag börjar mer och mer se det som en hakning i knät ... konstigt att ingen veterinär av alla som undersökt henne haft den teorin. Hon är i alla fall inte halt utan det syns bara ett litet hoppsasteg med bakbenet lite då och då när hon saktar av från trav till skritt. Jag tror hon uppskattar att få hänga med ut på tur för hon är verkligen pigg och glad och verkar trivas med livet.
Majsan och jag kämpar på. Jag hinner inte rida varje dag men fyra fem dagar i veckan blir hon riden. På torsdagar kommer det en instruktör till byn som undervisar de äldre eleverna så jag hakar på där - hiskeligt vad man får kämpa. Jag har träningsvärk varje vecka och nu är det dags igen i morgon. Men jag ser fram emot att kämpa och att lära mig rida på nytt igen.
Saga och tjejen har fortsatt sin träning mot att bli ett hoppekipage. Det går lite fram och lite bak, men framstegen är lite längre än bakslagen så sakta sakta etablerar de sig tillsammans. I helgen blir det klubbhoppning igen, men vi håller oss kvar på låga höjder tills de är helt säkra tillsammans. Vi har ingen brådska.
Vilma är fortfarande lika poppis och det kommer ett par tjejer från stan med deras mammor och rider henne. Hon går också två pass i veckan med byns stallklubb där de mindre barnen får chans att lära sig att rida.
Leia mår finfint. Dagen när hon skulle visas på kvalitet så åkte vi på klubbhoppning i stället och det gick toppenbra. Hon skötte sig utmärkt och så många runt om oss sa att hon var en riktigt fin häst. Jag njöt av berömmet och ryttaren också.
Det var en snabbgenomgång av alla små pållar. Själv har jag gjort mina första tre dagar på massagekursen. Det var toppenkul och jag fick blodad tand. Inte för att utbilda mig fullständigt men för att gå två till steg i alla fall. Måste bara jobba ihop lite mer pengar ... vi måste köpa nytt släp också. Vill ha boggi istället för vårt gamla enaxlade.
Jobbet i skolan går bra, det är lite mycket ... men så är det ju, pedagogiska planeringar, skriftliga omdömen, ny läroplan och utvecklingssamta. Tidningsjobbet ligger lite på is och nästa pass är i början av december. Första copyjobbet är genomfört, men jag vet inte riktigt om det var något för mig. Reklamspråket är svårt ... speciellt när det objektiva journalistspråket sitter i ryggmärgen. Vi får se om det blir någon fortsättning.
Ha nu sköna dagar tills vi hörs igen, tack till alla som fortfarande tittar in här ibland, kramar från UZ

Torsdag 25 augusti

Tiden går, sommarjobbet är avslutat och skoljobbet är påbörjat. Har även fått ytterligare ett extrajobb som copy. Vi får väl se hur det går .... har aldrig skrivit reklam förut men det ska nog gå bra.

Hästarna mår fortfarande fint. Majsan har varit utlånad en vecka till ett krönikespel i en av grannbyarna. Där gjorde hon succé som hon gör överallt. Alla älskar Majsan.

Fia rids fortfarande i skritt men snart ska vi börja trava så smått. Hon är ganska omusklad så jag längtar till vi kommer igång lite mer ordentligt med henne. Manboy stannar inne i boxen tillsammans med någon av de andra ponnyerna och det går okej.

Han har verkligen vuxit. I manken är han omkring 105 cm, men jag har inget att jämföra med så jag vet inte om han är stor eller liten - han är bara fin och blir mer och mer grå.




Leia trivs bra hos sin ryttare och jag har varit där en hel del och lasttränat henne. I lördags var vi iväg och visade henne för en tränare som blev helförtjust i henne. Sedan var vi iväg i tisdags hos ett proffs och visade henne. Frågan var om jag skulle anmäla henne till kvaliteten eller inte. Men proffset tyckte att hon var för otränad ännu så hon tyckte det var dumt. Och så får det bli ... istället blir det lite klubbhoppningar och lokala tävlingar och så får hon fortsätta att utvecklas i sin egen takt.

Småponnierna Saga och Vilma rids ordentligt varje dag och i söndags var tjejen på klubbhoppning i grannklubben och hoppade dem på den stora grusbanan. Det gick toppen och vi fick med oss två rosetter hem.

Ha en go dag, ni som inte tröttnar på att titta in här ibland trots att jag är ursel på att uppdatera, önskar UZ


Måndag 1 augusti

Oj oj oj. Man kan ju nästan tro att jag har gett upp bloggen igen, men det har jag inte, bara haft lite välförtjänt vila.

På Mattisgården har det inte hänt så mycket. Sommaren har rullat på. Lillkillen har fyllt fyra år. Manboy har förvandlats från en brun tanig fölunge till en grå reslig hingstunge. Han är fortfarande lite busig men vi leder honom ibland för att bibehålla den träningen.

Fia rids i skritt varannan dag nu och hittills har allt sett fint ut.

Vilma har överlevt sommarens fångrisk och kan nu beta med de andra hästarna i den nerbetade hagen. Saga har varit hos grannarna på lite ridning i en vecka när vi var i väg på en underbar semester tur till västkusten. Semestern bjöd på allt - sol, bad, salta klippor, otroligt god mat, fint umgänge av goa vänner, krabbfiske och Lisebergsbesök. Helt enkelt en fantastisk resa. Och här hemma höll världens bästa morfar ställningarna och tog hand om hus och djur.

I övrig har jag jobbat,  jobbat och jobbat. Suck. Den här sommaren blev det lite för många arbetspass. Men nu är det bara fem pass kvar innan skoljobbet börjar igen.

Må gott alla ni som troget tittar hit lite då och då, UZ

Fredag 1 juli

Försökte skriva ett litet inlägg i går men det försvann. Vet inte vad jag gör för fel men ibland bara funkar det inte.

Hur som helst så rider vi nu ... och jag får följa med på lilla Majsan. Hon är extremt snäll, lugn och harmonisk och jag känner mig jättetrygg på henne. Precis vad jag behöver. Hon går i hagen tillsammans med Saga och båda brunstar och håller på med varandra. Så de blev vänner fort i alla fall.






I går var hovis här och verkade alla hästarna. Majsan och Saga fick skor på framfötterna så att vi kan rida ordentligt. Även lille Maboy fick en liten justering, men i stort sett tyckte hovslagaren att han såg fin ut i sina hovar och ben. Han stod jättesnällt och lyfte hovarna en efter en. Duktig liten kille!

Nu ska jag krypa till kojs, god natt alla som tittar in här ibland. Lämna gärna en hälsning, på återseende önskar UZ


Måndag 27 juni

Glad midsommar så här lite i efterhand. Vi hade det underbart i byns hembygdspark tillsammans med alla vänner i byn. Vi lekte och dansade, åt god mat och umgicks. Verkligen trevligt!

Här hemma är allt under kontroll. Fia och fölet går på bete hos grannen och blir ompysslade varje dag av grannbarnen. Vilma står mest inne i uteboxen och väntar på att gräset ska bli näringsfattigt så att hon kan gå ut igen. Saga går i anslutning till Vilmas utebox och på något sätt har hon lyckats att bli supertjock trots att hon inte går på något gräs alls.

Leia mår prima. I lördags var jag ute hos henne och fick följa med ut på en underbar ridtur på deras tävlingponny. Leia var med och hon skötte sig alldeles utmärkt och såg så harmonisk och nöjd ut. Hon var pigg och framåt utan att ligga på för mycket. Familjen som hon är hos är så där lagom framåt. De satsar på att visa henne på kvalitén i september men stressar inte för att komma ut på tävlingsbanan för snabbt. Delmål ett är att komma iväg på träning hos någon av tränarna här i närheten. Det känns faktiskt toppen, även om jag är medveten om att det är en stor risk att låna ut sin fina häst - allt kan hända, men det kan det ju om hon går här hemma också.

Och faktiskt har jag fått låna en ponny över sommaren så att jag kan satsa på att komma igång med min ridning. Det är ett 15 årigt connemarasto, d-ponny, som gått här i byn som avelssto. Hon fick inget föl i år och ska förmodligen inte betäckas i år så därför är det fritt fram att rida igång henne. Hon heter Majsan och verkar jättemysig. Vet inte när jag kan hämta henne, men jag hoppas att det blir snart.

Idag blir det jobb på tidningen så nu ska jag umgås med mina goa barn. På återseende önskar UZ


Fredag 17 juni

I dag har jag anmält mig till en introduktionskurs i hästmassage. Det är "en dröm" som jag haft länge - vet egentligen inte hur länge, men i en av mina böcker om hästmassage finns en utskriven prislista från Axelsons som är daterad till år 2000, så i över tio år i alla fall. Men sedan dess har mycket hänt - tre barn, byggt hus, omskolat mig och så vidare. Tiden har inte riktigt varit mogen helt enkelt - förrän nu.

Kursen går i Göteborg i mitten av september. Tanken är inte att jag ska utbilda mig till komplett massör utan bara för eget husbehov och behovet av kunskap om hästens fysiologi är extra stor nu när vi så småningom ska börja sätta igång Fia. Jag har inte släppt drömmen om att hon ska bli ridbar igen. Dessutom vill jag kunna hålla koll på våra hästars hälsa och välmående genom att kunna känna igenom deras muskler och hitta spänningar och annat. Det är ett sätt för mig att lära känna hästarna bättre och kanske kunna förebygga skador och annat i framtiden.

Dagarna sedan långritten har gått fort. I går samlades några ur stallklubben och hoppade tillsamman i en av byns paddockar. Och idag har jag och tjejen varit ute och skrittat barbacka. Hon red och jag gick.

I morgon åker tjejen på uv-läger igen och på måndag börjar mellankillen på fotbollsskola. Jag börjar jobba på tidningen igen och det ska bli roligt.

Vi har blivit en familjemedlem rikare sedan sist också. Lilla Gosis har flyttat in. Hon är mellankillens alldeles egen kattunge och just nu ligger hon så sött mellan killarna och sover. Hunden älskar henne, men vår katt Milla är lite skeptisk. Hoppas att de blir vänner i framtiden.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen, ha en skön kväll önskar UZ

Söndag 12 juni

Nu är vi hemma igen, trötta, skitiga och glada. Vi har genomfört sommarens långritt med stallklubben som finns här i byn. Totalt blev det till slut nio ponnyer, 15 barn och massor av mammor som gav sig av från vår by till en annan liten by cirka en mil bort. Barnen turades om att rida och vi mammor cyklade och körde bil. Vädret var i det närmaste perfekt - inte för varmt men inte heller för kallt. Genom den del av ritten som var okänt område för de flesta hade en snäll vän snitslat vägen så att vi inte skulle komma vilse. Stort TACK!

Vi stannade på halva vägen och lät hästarna vila och vi bjöds på god fika. Väl framme på bondgården där vi skulle övernatta fick vi mer god mat, pajer och sallad och nybakade frallor. Barnen lekte och busade och fram på kvällen tränsade vi hästarna igen och red ner till sjön och badade.  Helt underbart, ett minne för livet!







Natten spenderade vi på luftmadrasser på golvet i lillstugan på gården. Det blev kanske inte så mycket sömn men oj vad kul alla barn hade det.

Nu får vi hoppas att detta kan bli början på en tradition för den här resan gör vi gärna om igen.

Ha en skön söndagseftermiddag önskar UZ


Torsdag 9 juni

I dag fyller Dennis 20 år! Tänk vad tiden går fort. Jag kommer så väl i håg den där tiden då vi gick och vakade över Balett och när vi äntligen fick se den lille skrutten som gömt sig där inne. Han var ljus fux och hade ett underbart litet welsh-huvud. Tyvärr har jag ingen bild från den tiden i datorn men här är han i vuxen ålder.



Vi saknar honom, men snart åker vi nog och hälsar på igen.

Ha en skön dag önskar UZ


Söndag 5 juni

Vilken helg! Sol och bad, ledigt och skönt. Precis vad jag behöver ...

En liten uppdatering om hästarna:

Fia - gör sitt jobb som mamma alldeles ypperligt, hon vårdar sin lille son och övervakar honom med moderlig kärlek och överseende. För hon tycker nog att han är lite jobbig ibland.

Manboy - växer så det knakar. Han är lika kaxig fortfarande. Han har provat att ha grimma på sig och i natt har han sovit ute för första gången.

Saga - betar och blir tjockare ... nu har jag släppt ihop henne med sto och föl och det har gått fint. Tjejen rider med sina kompisar och i går tömkörde jag henne. Det gick fint.

Vilma - står inne en hel del, eller går ute med munkorg. Hon ömmar marginellt på det hårda gruset på vår lilla väg men rör sig helt obehindrat på gräs, smågrus eller asfalt. Men jag håller järnkoll på henne. Fång är förädiskt. Tjejens kompisar rider henne och hon verkar hålla humöret upp trots att hon inte får gå på bete med sina kompisar hela dagarna.

Leia - har nu flyttat till en ny tjej. Hon protesterade lite när hon gick på transporten men hade stått blixtstilla under resan. Skönt. Den nya ryttaren är en vuxen tjej med en son som rider och tävlar. Hon har tävlat mycket ponny som ung och har ridit och utbildat många unghästar. Just nu har hon en egen häst som är skadad och tycker därför att hon har tid och lust att ta sig an min Leia. Vi får väl se, jag vill ju inte att hon ska flytta runt för mycket. Skit att hon är för vass för mig, jag vill ju så gärna rida henne, men klarar inte av att möta hennes krav och energi. På nåt sätt måste jag, under tiden som hon utbildas, hitta en möjlighet för mig själv att komma igång med ridningen och bli självsäkrare och duktigare .... hur det nu ska gå till.

I dag blir det först lite jobb, jag ska göra ett jobb för tidningen, intervjua en tjej som debuterar utomlands med sin häst i veckan. Det blir både att skriva och fota. Sedan blir det väl sol och bad hela dagen. Vädret verkar vara fantastiskt.

Ha en skön söndag önskar UZ

Torsdag 2 juni

Nu är det sommar .... härligt!

Alla andra i huset sover och det är lugnt och stilla. Jag har varit och släppt ut hästarna och nu sitter jag här med den bästa koppen kaffe på hela dagen. Livet är en njutning.

I går var det fullt liv här på Mattis. Hela min skolklass, alla barn och några föräldrar, var här på den årliga klassfesten. Det var ett påhitt som vi kom på första året som jag jobbade i skolan som en belöning för att de läste så mycket böcker. Men festen blev så uppskattad så nu kan jag inte sluta. De nya barnen börjar fråga redan i början av höstterminen - när får vi åka hem till dig??
Aktiviteten på klassträffen är enkel - det är en tipspromenad med lite oklara frågor och barnens namn står som valmöjligheter. Sedan när promenaden är klar så är varje fråga en egen tävling där barnen tävlar mot varandra i exempelvis balansera potatis på sked, äta upp kolasnöre utan att använda händerna, spika i en spik och så vidare. Barnen älskar det och vi vuxna har kul vi också.
Därefter blir det korv och bröd och sedan lite häst och vagn.
I går blev det mycket kel med Manboy också. Och han ställde sig mitt i barnaskaran och lät sig beundras. Fia höll ett vakande öga på honom men tog ändå uppståndelsen med ro. Vilket fantastiskt temprament den ponnyn har!

I dag blir det full aktivitet. Först kommer en liten tjej från stan och rider på vår Vilma, sedan ska jag åka till Leia igen för idag kommer det en ny tjej och provrider henne. Den gamla tjejen, som ville ha två hästar, en egen och en lånad har fått stopptecken från sin pojkvän. Han tycker inte att hon ska lägga ner pengar på någon annans häst ... och jag har ingen möjlighet att betala allt för henne även i fortsättningen så därför fungerade inte vårt samarbete trots att jag tyckte Leia och hon passade varandra som hand i handske.

Men den nya tjejen är nog minst lika bra. Hon är lite äldre och har hållit på med hästar i hela sitt liv och ridit massor av unghästar. Hon har en egen häst som är skadad med osäker prognos och är därför sugen på att låna. Så jag håller tummarna för att hon gillar henne idag.

Alla förnuftiga människor säger till mig att jag ska sälja henne. Vad ska jag med en framtida tävlinghäst till? Och visst jag håller med, i nuläget är hon alldeles för "mycket" häst för mig. Men ändå ... det är ju min lilla Leia. Jag är inte redo för att ge upp henne riktigt ännu ... om jag kan undvika det. Fungerar det inte med den nya tjejen så kanske jag måste, men det är ett senare problem.

Nu har lillkillen vaknat och vill ha uppmärksamhet så jag önskar er alla en skön ledig dag. På återseende UZ

Om

Min profilbild

UZ

RSS 2.0