måndag 12 april
Idag har vi haft premiär med stallklubben. Strålande sol och 15 grader varmt. Vilken toppenpremiär!
Både Dennis och Vilma var med. Dennis gick ett pass med en tjej som inte har ridit på länge. Det gick bra, om än sakta. Han bjuder verkligen inte på sig själv utan ryttarna får jobba och jobba för att han ska röra på sig. Ritten slutade dock lyckligt och tjejen som red sken som en sol efter lektionen, och Dennis såg ganska nöjd ut han med.
Vilma fick gå två pass. Först med vår tjej och sedan med en annan elev. Hon skötte sig fint hela tiden. Var pigg och alert förtsta passet och lite tröttare andra passet men det är ju inte så konstigt. Kondisen efter vinterlugnet är inte den bästa. Man märker hur vår tjej och hennes ponny är samspelta och trygga med varandra. De förstår varandra och gör alltid sitt bästa tillsammans. Vilken härlig ponny att få lära sig rida på.
De andra två gick i hagen och strosade och kikade upp på oss ibland. Leia hade nog gärna varit med. Hon gillar när det händer saker och när hon får stå i centrum. Finemang tog det med ro, hon vet nog att det en dag blir hennes tur att börja träna igen. Åtminstone hoppas vi det. Är så sugen på att kolla hur hon rör sig i trav men jag skulle ju vänta så då får jag väl göra det. Tänk om jag missar att hon är okej och så hinner hon skada sig igen innan jag ser att hon varit bra ... snacka om stressad matte. Tålamod, tålamod, tålamod.
Må gott önskar UZ
Både Dennis och Vilma var med. Dennis gick ett pass med en tjej som inte har ridit på länge. Det gick bra, om än sakta. Han bjuder verkligen inte på sig själv utan ryttarna får jobba och jobba för att han ska röra på sig. Ritten slutade dock lyckligt och tjejen som red sken som en sol efter lektionen, och Dennis såg ganska nöjd ut han med.
Vilma fick gå två pass. Först med vår tjej och sedan med en annan elev. Hon skötte sig fint hela tiden. Var pigg och alert förtsta passet och lite tröttare andra passet men det är ju inte så konstigt. Kondisen efter vinterlugnet är inte den bästa. Man märker hur vår tjej och hennes ponny är samspelta och trygga med varandra. De förstår varandra och gör alltid sitt bästa tillsammans. Vilken härlig ponny att få lära sig rida på.
De andra två gick i hagen och strosade och kikade upp på oss ibland. Leia hade nog gärna varit med. Hon gillar när det händer saker och när hon får stå i centrum. Finemang tog det med ro, hon vet nog att det en dag blir hennes tur att börja träna igen. Åtminstone hoppas vi det. Är så sugen på att kolla hur hon rör sig i trav men jag skulle ju vänta så då får jag väl göra det. Tänk om jag missar att hon är okej och så hinner hon skada sig igen innan jag ser att hon varit bra ... snacka om stressad matte. Tålamod, tålamod, tålamod.
Må gott önskar UZ
