onsdag 14 april
Vilken underbar vårkväll! Den är som plåster på såren efter den grymma, kalla, snöiga vintern. Det är nästan som man lever i två helt olika världar.
Eftermiddagen har varit hästig. Först fick jag och Leia "skjuts" av två bussiga ponnytjejer i byn. De kom på sina ponnyer och hämtade mig och Leia och vi fick följa med på en härlig uteritt, med lite trav och lite galopp. Leia skötte sig fint men var lite disträ av alla nya intryck - ponnykompisarna,nya hästar i en hage, möte av traktorer, bokbuss och annat nytt som hon inte är van vid. Hon höll sig i skinnet men var inte lika alert som hon brukar vara. Det blev liksom för mycket för min goa lilla unghäst.
Efter uteritten kom en av de mest hästvana granntjejerna i byn. Hennes egen ponny har blivit skadad och hon är lite förtjust i Dennis så hon frågade om hon fick rida honom. Så klart! Han behöver röra på sig. Hennes mamma kom med hit och vår tjej följde med på Vilma bort till deras paddock. Där hade granntjejen satt upp lite hinder och Dennis fick verkligen jobba. Hon är totalt orädd, den tjejen, så hon rider med en självsäkerhet och en självklarhet som till och med får fart på lilla Dennis. Han sprang och han hoppade och han kämpade på. Och faktiskt såg han riktigt nöjd ut efteråt. Han kan om han vill ... och om han möter en ryttare som inte låter honom ta över.
Vilma och tjejen hoppade också några skutt. Men det är inte alltid lätt att hoppa Vilma. Hon har en hoppteknik där hon hoppar ganska explosiva hopp rätt upp och tjejen hänger ibland inte riktigt med.
Stretchingen av Fia gick bra. Hon börjar bli van nu och hon släpper efter lite lättare för varje gång. Men jag tror fortfarande att hon har lite ont.
Nu står de i stallet och tuggar sitt hö, barnen sover och för mig och mannen blir det soffan en stund.
Må gott önskar UZ
Eftermiddagen har varit hästig. Först fick jag och Leia "skjuts" av två bussiga ponnytjejer i byn. De kom på sina ponnyer och hämtade mig och Leia och vi fick följa med på en härlig uteritt, med lite trav och lite galopp. Leia skötte sig fint men var lite disträ av alla nya intryck - ponnykompisarna,nya hästar i en hage, möte av traktorer, bokbuss och annat nytt som hon inte är van vid. Hon höll sig i skinnet men var inte lika alert som hon brukar vara. Det blev liksom för mycket för min goa lilla unghäst.
Efter uteritten kom en av de mest hästvana granntjejerna i byn. Hennes egen ponny har blivit skadad och hon är lite förtjust i Dennis så hon frågade om hon fick rida honom. Så klart! Han behöver röra på sig. Hennes mamma kom med hit och vår tjej följde med på Vilma bort till deras paddock. Där hade granntjejen satt upp lite hinder och Dennis fick verkligen jobba. Hon är totalt orädd, den tjejen, så hon rider med en självsäkerhet och en självklarhet som till och med får fart på lilla Dennis. Han sprang och han hoppade och han kämpade på. Och faktiskt såg han riktigt nöjd ut efteråt. Han kan om han vill ... och om han möter en ryttare som inte låter honom ta över.
Vilma och tjejen hoppade också några skutt. Men det är inte alltid lätt att hoppa Vilma. Hon har en hoppteknik där hon hoppar ganska explosiva hopp rätt upp och tjejen hänger ibland inte riktigt med.
Stretchingen av Fia gick bra. Hon börjar bli van nu och hon släpper efter lite lättare för varje gång. Men jag tror fortfarande att hon har lite ont.
Nu står de i stallet och tuggar sitt hö, barnen sover och för mig och mannen blir det soffan en stund.
Må gott önskar UZ
