Osteopat
Jaha, nu var vi hemma efter en spännande resa till osteopaten med vår fina Finemang. Vi började resan i god tid, strax innan nio kom vi iväg. Resan skulle ta cirka 2 timmar och Fia stod snällt på släpet.
När vi började närma oss avfarten från E6 tog jag fram min vägbeskrivning. Den var väl sådär ... skriven på en liten papperslapp och knappt läslig. Detta resulterade i att vi så klart körde fel, den goda tidsmarignalen åts upp och vi blev istället sena. Dessutom körde vi in på en smal återvändsgränd och fick backa nästan 200 meter på en smal grusväg med diken runt. Svetten lackade på lilla pappa men han skötte det fint. TACK PAPPA för att du ställde upp och följde med oss.
Väl framme på plats lastade vi ut lilla Fia. Solen sken och det var riktigt varmt. Vi gick in i ett stall och där stod osteopaten och behandlade hästar. Han tittade på Fia i cirka en minut. Kände henne på korset och sa direkt - hon har en inflammation i korsbensleden. Han lät mig känna på hennes spända muskler på den högra sidan och de mer mjuka musklerna på den vänstra sidan. Därefter klippte han henne över korset och behandlade henne med chockvågor?! Det sprakade och smätte men Fia stod där lugn som en filbunke. Sedan lyfte han hennes högra bakben och sträckte till. Och slutligen visade han mig hur jag skulle stretcha henne samt massera henne med liniment en gång om dagen i minst en månad. Det tog inte ens en halvtimma och han var övertygad om att hon skulle bli bättre inom närmsta månaden och så småningom helt bra.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Sex besök hos veterinär, equiterapeuter, kiropraktorer och alla andra som kollat henne utan att lösa problemet och så tror han att det ska vara fixat på en halvtimme ... jag är skeptisk. Men så klart hoppas jag. Det vore en dröm om hon blev frisk - min drömponny.
Osteopaten trodde inte det var några problem att betäcka henne, men det fanns en möjlighet att det var en gammal skada, som blivit värre av att vi börjat rida henne. Enligt honom kan hon ha skadat sig i fölningen - blivit sned i bäckenet - och därefter gått och snedbelastat sig och därför fått en inflammation. Så han ville absolut att vi skulle komma tillbaka efter en fölning för att rätta till henne så det inte blev nya felbelastningar.
Vi var hemma igen vid halv fyra och på resan hem stannade vi och träffade några vänner som jag inte sett på fyra år. Jätteroligt! Vännen sa att det är konstigt att man inte märker hur mycket man saknar någon förrän man träffar den igen. Gulligt sagt tycker jag =)
När vi kom hem hjälpte jag dottern att rida Vilma lite och sedan umgicks jag med mina småkillar.
Nu är hästarna nattade och vi har kraschat i soffan. Må gott önskar UZ
När vi började närma oss avfarten från E6 tog jag fram min vägbeskrivning. Den var väl sådär ... skriven på en liten papperslapp och knappt läslig. Detta resulterade i att vi så klart körde fel, den goda tidsmarignalen åts upp och vi blev istället sena. Dessutom körde vi in på en smal återvändsgränd och fick backa nästan 200 meter på en smal grusväg med diken runt. Svetten lackade på lilla pappa men han skötte det fint. TACK PAPPA för att du ställde upp och följde med oss.
Väl framme på plats lastade vi ut lilla Fia. Solen sken och det var riktigt varmt. Vi gick in i ett stall och där stod osteopaten och behandlade hästar. Han tittade på Fia i cirka en minut. Kände henne på korset och sa direkt - hon har en inflammation i korsbensleden. Han lät mig känna på hennes spända muskler på den högra sidan och de mer mjuka musklerna på den vänstra sidan. Därefter klippte han henne över korset och behandlade henne med chockvågor?! Det sprakade och smätte men Fia stod där lugn som en filbunke. Sedan lyfte han hennes högra bakben och sträckte till. Och slutligen visade han mig hur jag skulle stretcha henne samt massera henne med liniment en gång om dagen i minst en månad. Det tog inte ens en halvtimma och han var övertygad om att hon skulle bli bättre inom närmsta månaden och så småningom helt bra.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Sex besök hos veterinär, equiterapeuter, kiropraktorer och alla andra som kollat henne utan att lösa problemet och så tror han att det ska vara fixat på en halvtimme ... jag är skeptisk. Men så klart hoppas jag. Det vore en dröm om hon blev frisk - min drömponny.
Osteopaten trodde inte det var några problem att betäcka henne, men det fanns en möjlighet att det var en gammal skada, som blivit värre av att vi börjat rida henne. Enligt honom kan hon ha skadat sig i fölningen - blivit sned i bäckenet - och därefter gått och snedbelastat sig och därför fått en inflammation. Så han ville absolut att vi skulle komma tillbaka efter en fölning för att rätta till henne så det inte blev nya felbelastningar.
Vi var hemma igen vid halv fyra och på resan hem stannade vi och träffade några vänner som jag inte sett på fyra år. Jätteroligt! Vännen sa att det är konstigt att man inte märker hur mycket man saknar någon förrän man träffar den igen. Gulligt sagt tycker jag =)
När vi kom hem hjälpte jag dottern att rida Vilma lite och sedan umgicks jag med mina småkillar.
Nu är hästarna nattade och vi har kraschat i soffan. Må gott önskar UZ
