Mattisgården

Vad tiden går ... april är snart slut och idag har det nästan varit sommarkänsla. I går blev det inte mycket pyssel med hästarna. Tjejen hade skadat foten på fritids och eftersom hon är en tjej som sällan klagar, och nu var hon helt till sig av smärta så var det bara att åka in till akuten och röntga. Som tur väl var inget brutet i foten, men hon hade en rejäl stukning. Mellan sju och tio satt vi på aktuten och väntade, suck, och sedan var jag dödstrött när vi kom hem. Tjejen också, min tappra lilla dotter.

Idag har det varit städning på schemat igen. Ska ha hem lite folk i morgon kväll och då är det panikstäd hos fam Z. Men nu känns det äntligen som läget är under kontroll, mannen ska bara baka två annanaspajer som han ska bjuda på till efterrätt.

Fia protesterar kraftigt när jag ska stretcha henne nu så idag lyfte jag bara upp benet en kort stund. Direkt vilar hon på andra benet så frågan är var det är egentligen hon har ont. I benet hon inte vill lyfta eller i benet hon inte vill stå på ... åhh, om jag ändå bara visste vad det var som var fel. Lördagens resa till osteopaten blir det sista, sedan ger jag upp och låter henne gå i vila i ett år, hjälper inte det så får jag väl dra igång en klinikvända igen om ett år ... men jag tycker ju så mycket om henne så jag vill så gärna att allt ska bli bra.

Leia strosar piggt runt i hagen och väntar på att bli riden. Hon har fällt all päls nu så hon är riktigt vacker och glansig.

Ha en skön kväll önskar UZ