lördag 14 augusti
Ledig dag - härligt. Har varit på stan och handlat gympaskor till barnen och skolväskor och sånt. Sedan fick vi middag här hemma av de gamla och sedan gav vi oss ut på en promenad med alla hästarna. Jag red Leia, tjejen red Fia och kusinerna och killarna delade på Vilma och Dennis.
Fick lite Fia-ångest när jag såg att hon gjorde sina konstiga steg med bakbenen - skit, skit, skit ... trodde betäckningen skulle göra att jag fick mer ro att vänta, men snart har vi sett hennes lilla rörelsestörning i ett år och det har inte blivit någon skillnad - varken bättre eller sämre.
Funderar på framtiden och hur jag ska göra om hon inte blir helt bra och hur jag ska ta reda på om hon kommer att hålla eller ej. I dag känns det som att planen är vi låter henne få sitt föl och sedan börjar vi rida henne precis som vi hade tänkt från början, alltså mer än promenadridning. Visar hon en hälta så gör vi en ny utredning fast den här gången i Helsingborg. Tills dess får tjejen rida på Vilma och Dennis och vara nöjd med det. Fia fortsätter vi promenadrida då och då, mest för att hon inte ska bli alldeles för tjock och i dålig kondition.
Min syster såg också rörelsestörningen men undrade om det inte bara var en ovana - något hon gjorde utan att ha ont av det ... ja, hur ska jag veta ... helt omöjligt.
Planerna hinner säkert ändras igen och igen ... försöker peppa mig att tänka att det finns en mening med allt och att det blir bra till slut, men frustrationen över situationen med vår fina nya "tävlingsponny" är stor. Hennes helbror tävlar förresten SM i dressyr i helgen. Fin kille det!
Nu ska barnen i säng, på återseende UZ
Fick lite Fia-ångest när jag såg att hon gjorde sina konstiga steg med bakbenen - skit, skit, skit ... trodde betäckningen skulle göra att jag fick mer ro att vänta, men snart har vi sett hennes lilla rörelsestörning i ett år och det har inte blivit någon skillnad - varken bättre eller sämre.
Funderar på framtiden och hur jag ska göra om hon inte blir helt bra och hur jag ska ta reda på om hon kommer att hålla eller ej. I dag känns det som att planen är vi låter henne få sitt föl och sedan börjar vi rida henne precis som vi hade tänkt från början, alltså mer än promenadridning. Visar hon en hälta så gör vi en ny utredning fast den här gången i Helsingborg. Tills dess får tjejen rida på Vilma och Dennis och vara nöjd med det. Fia fortsätter vi promenadrida då och då, mest för att hon inte ska bli alldeles för tjock och i dålig kondition.
Min syster såg också rörelsestörningen men undrade om det inte bara var en ovana - något hon gjorde utan att ha ont av det ... ja, hur ska jag veta ... helt omöjligt.
Planerna hinner säkert ändras igen och igen ... försöker peppa mig att tänka att det finns en mening med allt och att det blir bra till slut, men frustrationen över situationen med vår fina nya "tävlingsponny" är stor. Hennes helbror tävlar förresten SM i dressyr i helgen. Fin kille det!
Nu ska barnen i säng, på återseende UZ
