Mattisgården

Sedan åkte vi in till biblioteket och gick på vernissage. Det var en gammal kollega till mig, en fotograf på tidningen som blivit pensionär, som ställde ut sina bilder. Jättekul att se och jättekul att träffa alla kollegor som så klart var där och uppvaktade honom.

Därefter styrde vi bilen, i småregn, mot Chappis. Barnen har tjatat och det passade ganska bra idag. Men vädret ställde till det så vi stannade max en timme. Det blir garanterat fler gånger denna sommaren så därför känner vi ingen direkt panik.

Vid sextiden träffades vi vid skolan och skulle grilla och spela fotboll. Barnen cyklade upp. Jag frös och kröp ner under en filt, och de andra spelade boll. På hemvägen tog jag också en cykel som en kompis till barnen kört upp. Nedför backen gick det ganska fort, killen ropade på mig att jag skulle sakta ner, tjejen som var först vände sig om ... pang ner i backen. Ojojoj vad hon skrek. Först såg det bara ut som ett skrapsår på hakan, men efter en konsultation av byns egen läkare så fick mannen och tjejen ge sig av till akuten. Jobbigt. Tre stygn blev det.

Och vad man märker att man egentligen är gjorda för att alltid vara tillsammans, när halva familjen saknas mår vi andra som är kvar hemma inte alls bra. Vi gick och la oss alla i samma säng och bara väntade på att de skulle komma hem igen. Oro och ont i hela kroppen av saknad.

Nu sover de allihopa, mannen här bredvid mig i soffan =) och det är dags även för mig att krypa ner i sängen. En god natt till er alla önskar UZ