Mattisgården

Mörkret har lagt sig och ännu en hektisk dag börjar lida mot sitt slut.

Resan till Halmstad gick bra. Fia stod snällt i transporten och den här gången var det lätt att hitta stallet där osteopaten arbetade. Vi var framme i god tid och fick vänta en bra stund innan det var vår tur. Han tittade först på henne när hon rörde sig och han tyckte att hon var väldigt stel i korset ... när han kände på henne visade hon exakt samma reaktion som när jag har stretchat henne. Han förklarade det som att hon hade en kraftig stukning i bäckenet, skador i ligamentet som håller ihop korsbenet med de övriga benen i bäckenet och att det låst sig på nytt sedan vi var på behandling sist. Han sa att de skulle läka bara vi gav henne tid, fortsatte stretcha och kom tillbaka igen om det skulle gå tillbaka i låst läge igen. Han behandlade henne med chockvågor och sträckte upp bäckenet och menade att låsningen var löst och att hon reagerade på behandligen precis som han ville.

Så nu är hoppet åter tänt, visserligen med en viss tveksamhet, men jag vill så gärna tro på hans ord när han säger att hon kan bli frisk. Nu tyckte han att vi skulle betäcka henne och inte kolla henne förrän efter det. Var det så att hon behövde en behandling till så var det inga problem att behandla henne dräktig.

Den här gången var mannen med och även han tyckte att osteopaten verkade proffsig och förtroendeingivande. Han lärde även mannen och stretcha henne och det känns bra för då kan vi hjälpas åt.

Nu på kvällen blev vi bjudna till våra mysiga grannar på kvällsmat. Det blev tacos. Mums. Barnen lekte och vi tjötade. När vi tog in hästarna efteråt var det redan mörkt.

Nu blir det en stund i soffan med datorn i knät och sedan blir det sängen. Ha en skön kväll önskar UZ