torsdag 13 maj
Härligt med en ledig dag. Barnen har lekt med kompisar, jag har städat och mannen har hjälpt några vänner med sånt som han kan. Hästarna har gått ute i gröngräset och det verkar som de har mått utmärkt. Vilma fick komma ut på eftermiddagen och hon var så lycklig när hon slapp vara inne.
Stretchingen av Fia gick bra. Men ibland kommer det över mig vad sorgligt det är att vår nya ponny, som vi hoppats så mycket på, kanske aldrig kommer att bli så frisk att vi kan rida henne ordentligt igen. Och nu är det fullt i stallet så det innebär att det inte blir fler hästar. Tjejen får nöja sig med sin lilla Vilma ett par år till.
Så klart spinner min hjärna med nya lösningar, men faktum är att hästantalet är maxat. Det går inte att köpa en häst till, möjligtvis låna en ponny. Men var hittar man en bra ponny att låna? Det känns nästan som en omöjlighet. Och jag är rädd att tjejen slutligen tröttnar på att rida lilla Vilma, speciellt när de andra tjejerna i byn rider på sina fina tävlingsponnyer. Hon vill ju också ut och börja hoppa lite smått, men det går ju inte, som det ser ut i nuläget.
Själv hade jag en underbar, men extremt pigg ponny när jag var i tjejens ålder. Jag lärde mig massor på henne och trots att hon var lite vass och hade humör så hade vi urskoj i hop. Hon var med på allt och det var högsta växel hela tiden. Och hon hoppade som en gud. Vi var ute på några klubbtävlingar och det var alltid succé. Hon hade nog kunnat bli en utmärkt tävlingsponny, men vi var inte så inne på det på den tiden.
Ja, det är en hel del i livet som man inte kan påverka och det är bättre att fokusera på allt positivt än på det som är negativt. Och det mesta är faktiskt ... alldeles, alldeles underbart.
Ha en skön kväll önskar UZ
Stretchingen av Fia gick bra. Men ibland kommer det över mig vad sorgligt det är att vår nya ponny, som vi hoppats så mycket på, kanske aldrig kommer att bli så frisk att vi kan rida henne ordentligt igen. Och nu är det fullt i stallet så det innebär att det inte blir fler hästar. Tjejen får nöja sig med sin lilla Vilma ett par år till.
Så klart spinner min hjärna med nya lösningar, men faktum är att hästantalet är maxat. Det går inte att köpa en häst till, möjligtvis låna en ponny. Men var hittar man en bra ponny att låna? Det känns nästan som en omöjlighet. Och jag är rädd att tjejen slutligen tröttnar på att rida lilla Vilma, speciellt när de andra tjejerna i byn rider på sina fina tävlingsponnyer. Hon vill ju också ut och börja hoppa lite smått, men det går ju inte, som det ser ut i nuläget.
Själv hade jag en underbar, men extremt pigg ponny när jag var i tjejens ålder. Jag lärde mig massor på henne och trots att hon var lite vass och hade humör så hade vi urskoj i hop. Hon var med på allt och det var högsta växel hela tiden. Och hon hoppade som en gud. Vi var ute på några klubbtävlingar och det var alltid succé. Hon hade nog kunnat bli en utmärkt tävlingsponny, men vi var inte så inne på det på den tiden.
Ja, det är en hel del i livet som man inte kan påverka och det är bättre att fokusera på allt positivt än på det som är negativt. Och det mesta är faktiskt ... alldeles, alldeles underbart.
Ha en skön kväll önskar UZ
