Mattisgården

I dag har min käraste Leia äntligen åkt i väg på utbildning. Jag fasade för resan, vi har lasttränat hela veckan utan problem, men hon har så stark flyktinstinkt så jag var rädd att hon skulle få panik när vi äntligen körde i väg. Trots att jag lovade mig själv att vi skulle köra henne ofta för att träna så har det inte blivit av. Nu var det två år sedan hon åkte senast ...

Men allt gick bra, och visserligen gungade hon lite fram och tillbaka, så att hela bilen gungade, men allt gick ändå vägen - tack vara mannen och morfar. Ni är bäst!

Så nu väntar vi på första rapporten, det ska bli så spännande att höra vad utbildaren tycker om min lilla tjej.

Annars rusar dagarna på som vanligt. Vinterns återfall i förra veckan knäckte mig nästan, men i dag när vårsolen värmer, så är allt glömt och förlåtet. Härliga vår!

Tjejen tränar sina båda ponnier, hon håller igång både Vilma och Saga och nästa söndag kanske debuten sker för alla tre. Det är klubbhoppning på ridklubben och planen är att åka dit.

Fina Finamang växer och växer om magen. Hon står inne på nätterna nu för att hon ska få chans att vila i lugn och ro. Jag är osäker på om det bäst att hon fölar ute eller inne, men kontrollbehovet i mig gör att jag förmodligen vill ha henne inne, men vi får se ...

Nu ska jag ge mig ut i solen igen, kramar och på återseende önskar UZ