Fredag 13 maj
Ingen fölunge ännu ... och inga tecken på att fölningen är på gång. Suck. Jag är urursel på att vänta.
Idag fick jag en idé av en bekant - att dokumentera vårt liv med bilder och text en gång varje år - nämligen den 13 maj. Datumet har egentligen ingen betydelse, men det är så klart viktigt att man dokumenterar samma datum varje år för att det ska bli roligt att se förändringar.
Så idag har jag tagit bilder på alla våra djur, vårt hus, vår trädgård, våra bilar, vårt stökiga hus ... och lite annat som jag gick förbi. Sedan kan jag jämföra med hur allt ser ut om ett år och se förändringarna från år till år.
De två stora barnen har varit på disco ikväll och de var så fina och stajlade när de gick i väg. Lillkillen har haft disco med oss här hemma och vi har dansat och ätit godis och handlat dricka i hans egen kiosk. Där gick det bra att handla med gamla femtioöringar och utländska mynt så vi klarade oss bra.
Tjejen och hennes kompisar har varit ute en långrunda idag, regnet kom så de var alldeles dyblöta när de kom hem. Men vid gott mod ändå. Jag hade dock lite flashback till en sommardag när jag var 12 år och jag och en kompis red ut på långtur. Vi red till ett gammalt ödehus där vi hade arrangerat en liten terrängbana i trädgården. Just som vi var där började det ösregna och vi fick för oss att ta av sadlarna och våra blöta kläder och fortsätta rida ändå ... men sedan mörknade det drastiskt och världens värsta åskoväder drog in. Vi var en bra bit hemifrån och vi blev livrädda så vi bara tog ponnyerna och drog i full galopp hemåt. Men vi kom inte långt, vid en bondgård stack en gubbe ut huvudet och sa till oss att ta skydd. Vi gick in i hans ladugård där det redan blivit översvämning och ställde oss i en box. Vi frös så att vi skakade. Strömmen i ladugården gick och det blev alldeles mörkt. Jag vet inte hur länge vi stod där, men det kändes som timmar - och på den tiden fanns det inga mobiltelefoner - så ingen visste var vi var. Till slut klev dock pappa in genom dörre - då hade han och resten av familjen, min kompis familj och min morfar varit ute och letat i skogen hur länge som helst och varit jätteoroliga. Det blev en historia som vi pratade om i många år efteråt. Och gubben som vi fick skydd av var vi och hälsade på många gånger efter det men under trevligare omständigheter. Ja, så kan det gå. Hoppas vår tjej och vi slipper uppleva det.
Lägger in en bild på mig och Saga från tömkörningen häromdagen. Hon är så fin och jag tycker så himla mycket om henne.
Idag fick jag en idé av en bekant - att dokumentera vårt liv med bilder och text en gång varje år - nämligen den 13 maj. Datumet har egentligen ingen betydelse, men det är så klart viktigt att man dokumenterar samma datum varje år för att det ska bli roligt att se förändringar.
Så idag har jag tagit bilder på alla våra djur, vårt hus, vår trädgård, våra bilar, vårt stökiga hus ... och lite annat som jag gick förbi. Sedan kan jag jämföra med hur allt ser ut om ett år och se förändringarna från år till år.
De två stora barnen har varit på disco ikväll och de var så fina och stajlade när de gick i väg. Lillkillen har haft disco med oss här hemma och vi har dansat och ätit godis och handlat dricka i hans egen kiosk. Där gick det bra att handla med gamla femtioöringar och utländska mynt så vi klarade oss bra.
Tjejen och hennes kompisar har varit ute en långrunda idag, regnet kom så de var alldeles dyblöta när de kom hem. Men vid gott mod ändå. Jag hade dock lite flashback till en sommardag när jag var 12 år och jag och en kompis red ut på långtur. Vi red till ett gammalt ödehus där vi hade arrangerat en liten terrängbana i trädgården. Just som vi var där började det ösregna och vi fick för oss att ta av sadlarna och våra blöta kläder och fortsätta rida ändå ... men sedan mörknade det drastiskt och världens värsta åskoväder drog in. Vi var en bra bit hemifrån och vi blev livrädda så vi bara tog ponnyerna och drog i full galopp hemåt. Men vi kom inte långt, vid en bondgård stack en gubbe ut huvudet och sa till oss att ta skydd. Vi gick in i hans ladugård där det redan blivit översvämning och ställde oss i en box. Vi frös så att vi skakade. Strömmen i ladugården gick och det blev alldeles mörkt. Jag vet inte hur länge vi stod där, men det kändes som timmar - och på den tiden fanns det inga mobiltelefoner - så ingen visste var vi var. Till slut klev dock pappa in genom dörre - då hade han och resten av familjen, min kompis familj och min morfar varit ute och letat i skogen hur länge som helst och varit jätteoroliga. Det blev en historia som vi pratade om i många år efteråt. Och gubben som vi fick skydd av var vi och hälsade på många gånger efter det men under trevligare omständigheter. Ja, så kan det gå. Hoppas vår tjej och vi slipper uppleva det.
Lägger in en bild på mig och Saga från tömkörningen häromdagen. Hon är så fin och jag tycker så himla mycket om henne.
Ha en skön och trevlig kväll önskar UZ
