Mattisgården

Här kommer en bild från vår mellankille som skadade sig när han hjälpte oss att släppa ut hästarna. En vecka har det gått sedan dess och såret börjar se riktigt fint ut. Mammas kille ... tycker så synd om honom, men han verkar inte ha tagit någon större skada. Men det gav mig ändå en tankeställare - det var en olyckshändelse som varken killen eller ponnyn kunde rå för, men säkerhetstänket är viktigt. Speciellt när det gäller barn och hästar.



På torsdag ska stygnen bort. Fattar inte att det kan ha läkt ihop på tio dagar, men man måste ju lita på doktorn ... eller?

Så till hästarna - ponnyerna har haft en välbehövd vilodag. Tjejen också - ingen ridning, ingen mockning och ingen fodring. Annars är hon jätteduktig på att sköta om sina ponnyer.
Jag fick däremot en lugn och skön stund i stallet, mockade i lugn och ro, gick och pysslade och satt en lång stund hos Fia och tittade på hennes stora mage. Det måste vara en jättefölunge där inne. Juvret har ändrats lite, blivit som en liten limpa under magen, men det är fortfarande mjukt. Jag tror att hon kommer att gå över den 10 maj som egentligen är det beräknade földatumet. Längtar efter att få träffa fölis, och det gör resten av famljen med.

Nu blir det godnatt för oss, en skön nattsömn till er också önskar UZ