Mattisgården

Manboy växer så det knakar. Han har blivit en riktigt stor kille som kan gå själv ute med flocken när vi tar ut mamma Fia och rider henne. Klart att han längtar efter henne när hon är på väg tillbaka men inte värre än att han står ut. Fia verkar vara mest nöjd över att få komma ifrån lite för han är lite mycket på henne ibland.

Fia rids regelbundet nu. Hon har fortfarande sin rörelsestörning, men den är minimal och jag börjar mer och mer se det som en hakning i knät ... konstigt att ingen veterinär av alla som undersökt henne haft den teorin. Hon är i alla fall inte halt utan det syns bara ett litet hoppsasteg med bakbenet lite då och då när hon saktar av från trav till skritt. Jag tror hon uppskattar att få hänga med ut på tur för hon är verkligen pigg och glad och verkar trivas med livet.

Majsan och jag kämpar på. Jag hinner inte rida varje dag men fyra fem dagar i veckan blir hon riden. På torsdagar kommer det en instruktör till byn som undervisar de äldre eleverna så jag hakar på där - hiskeligt vad man får kämpa. Jag har träningsvärk varje vecka och nu är det dags igen i morgon. Men jag ser fram emot att kämpa och att lära mig rida på nytt igen.

Saga och tjejen har fortsatt sin träning mot att bli ett hoppekipage. Det går lite fram och lite bak, men framstegen är lite längre än bakslagen så sakta sakta etablerar de sig tillsammans. I helgen blir det klubbhoppning igen, men vi håller oss kvar på låga höjder tills de är helt säkra tillsammans. Vi har ingen brådska.

Vilma är fortfarande lika poppis och det kommer ett par tjejer från stan med deras mammor och rider henne. Hon går också två pass i veckan med byns stallklubb där de mindre barnen får chans att lära sig att rida.

Leia mår finfint. Dagen när hon skulle visas på kvalitet så åkte vi på klubbhoppning i stället och det gick toppenbra. Hon skötte sig utmärkt och så många runt om oss sa att hon var en riktigt fin häst. Jag njöt av berömmet och ryttaren också.

Det var en snabbgenomgång av alla små pållar. Själv har jag gjort mina första tre dagar på massagekursen. Det var toppenkul och jag fick blodad tand. Inte för att utbilda mig fullständigt men för att gå två till steg i alla fall. Måste bara jobba ihop lite mer pengar ... vi måste köpa nytt släp också. Vill ha boggi istället för vårt gamla enaxlade.

Jobbet i skolan går bra, det är lite mycket ... men så är det ju, pedagogiska planeringar, skriftliga omdömen, ny läroplan och utvecklingssamta. Tidningsjobbet ligger lite på is och nästa pass är i början av december. Första copyjobbet är genomfört, men jag vet inte riktigt om det var något för mig. Reklamspråket är svårt ... speciellt när det objektiva journalistspråket sitter i ryggmärgen. Vi får se om det blir någon fortsättning.

Ha nu sköna dagar tills vi hörs igen, tack till alla som fortfarande tittar in här ibland, kramar från UZ