Mattisgården

Glad Påsk! Eller vad säger man på påskafton när omgivningen har förvandlats till ett vinterlandskap. Åhh  jag som var så glad över den tidiga våren.

Här på Mattisgården har det hänt grejer, ganska jobbiga för min del, men ändå bra. Blogglusten har varit på minusnivå.

Det som har hänt är att min fina Leia - som jag kämpat med på olika sätt och drömt om en framtid tillsammans med har fått ett nytt hem. Det var efter en av hennes energiuppvisningar i ridhuset med en inlånad ryttare som jag slutligen insåg och bestämde mig för att jag inte kommer att klara av henne. Jag vågar inte möta hennas energi och vilja och skulle hindra henne från en utvecklande framtid. Jag kontaktade en vän till mig som har många kontakter inom hoppvärlden och samma kväll fick jag ett telefonsamtal från en familj som letade framtidshäst. Fem provridningar senare, både i ridhus och här hemma, fattade familjen och jag beslutet om att de skulle få köpa henne och det kändes helt rätt. Familjen bor nära och både mamman och dottern rider. De har tävlat ponny en hel del och rider regelbundet för instruktör. Jag kommer att träffa henne så ofta jag vill och om de ska sälja henne igen så står jag först för att köpa tillbaka  henne. Pengarna jag fick för henne ska jag inte röra förrän jag vet att allt fungerar och blir så bra som jag hoppas på.

Stor sorg över mina krossade drömmar och förlusten av min älskade vän, men ändå stor lättnad och glädje över att Leia kommer att få det bra, kanske till och med bättre än vad hon hade det här.

Veckorna efter hon hade åkt var jag tom i hästhjärtat ... jag ville hitta en häst till mig men vågade inte misslycks igen. Tills en dag då ett par bruna snälla ögon tittade på mig från dataskärmen, en pigg och glad och gammal d-ponny, som inte kostade en hel förmögenhet och där hemmet var det viktigaste. Vi ringde, åkte dit och blev förälskade. Lillebror som han heter är en riktig pärla. Han kom hem till oss några dagar senare och sedan dess har jag varit ute och ridit nästan varje dag. Han är erfaren, inte rädd för något, han är otroligt pigg och framåt och han lyder minsta lilla tygeltag. Han är en dröm och en riktig självförtroendekick. Vi har ridit ut med barnen, vi har ridit ut själva och den senaste veckan har vi till och med ridit för instruktör och hoppat. För min del var det första gången på massor av år och jag svävade på små moln efteråt. Min nya vän är helt fantastisk för mig.

Vi har honom på prov i några månader, men som det känns just nu så finns det inga tviviel. Lillebror och jag ska hänga ihop så länge han vill och orkar.

När det gäller resten av hästgänget så är Saga och Vilma i topptrim och på måndag debuterar dottern tillsammans med dem på den första lokala tävlingen någonsin. De ska hoppa lätt d och lätt d+5 och vi håller alla tummar för att det ska gå bra.

Lilla Manboy har flyttat till en granngård och bor tillsammans med två andra unghingstar och han leker och mår bra och verkar trivas toppen med att få gå ihop med jämnåriga.

Fia Finemang mår också fint. Vi rider henne med förnuft, och ibland är hon lite stel i bakdelen, men hon rör sig mestadels perfekt och även hon har börjat få lite utmaningar på ridbanan. Ridläraren tycker att hon rör sig bra och så länge det fungerar så jobbar vi på. Hon behöver stärkas och stärkas och stärkas och förhoppningen är att hon ska fortsätta att fungera så bra som hon gör nu.

Japp, det var en liten rapport från oss. Kanske blir det fler nu när allt börjar kännas bättre i hästlivet igen.

Hoppas att ni får en trevlig påsk önskar UZ