Söndag 1 juli
Det är sommar! Regnet bara öser ner ... jag är ensam hemma och det känns tomt. Jag är inte van vid tystnaden. Mannen och lillkillen är och hämtar de två andra barnen på ett megastort uv-läger där de har spenderat dagarna sedan i tisdags. Själv ska jag snart åka och jobba på tidningen. Sommarjobbet är i full gång och pengarna är redan uppbokade.
Här hemma på Mattis är allt som vanligt. Hästarna går på bete och har fått lite vila efter en intensiv vår som avslutades med långritt och ridläger.
Det som tynger oss är att vår lilla hund har börjat ge upp, hon är tolv år och har levt ett gott och friskt liv, men nu har hon tappat i vikt och det har hänt något med tassarna som gör att hon går dåligt. Veterinären har tittat på henne ett flertal gånger och konstaterat att hon förmodligen inte har ont, men att tiden börjar rinna ut. Fy, vad hemskt och jobbigt och sorgligt och vedervärdigt. Vi älskar ju henne så mycket och saknaden kommer att vara så tung att bära för oss alla.
Tilda och lillkillen <3
Vi hade beslutat oss för att vänta till nästa sommar med att bli med hund igen. Men ibland vill ödet annorlunda och på de mest oförklarliga anledningar ha vi blivit valda att bli halvfodervärd åt den här lilla godbiten. Hon ska kallas Molli och är en Berger des Pyrenee. Hon kan aldrig ersätta Tilda men hon kan bli en ny liten glädjespridare och gemensam punkt för oss i hela familjen och som det blir nu så får Tilda vara med ett litet tag och fostra och prägla den lilla. Vi ska så klart skona Tilda från allt för mycket valpiga upptåg men jag tror ändå att Tilda lever upp lite igen när vi blir fler i familjen.
Molli <3
Ibland lägger vi förnuftet åt sidan och flyter med i livets strömmar. Och det brukar alltid bli bra till slut.
Nu ska jag fortsätta längta efter min familj, på återseende önskar UZ
