Mattisgården

Tjejerna på tur.


Ännu en härlig vårdag. Grönskan exploderar och snart är björkarna helt utslagna.

I går var det hoppträning för tjejen och Saga och i dag har tjejen och hennes kompisar ridit ut på tur. Dagen avslutades med att Vilma fick tjänstgöra som ponnyridningshäst vid kyrkan i byn. Det tyckte hon var okej, speciellt eftersom det bjöds på godis.




Vilma på ponnyridning.

En glädjande nyhet är att jag av en slump fått reda på att barnens syssling ska köpa ett fint litet welshsto, Lady, som vi var och tittade på för tre år sedan. Då var hon mager, misskött och olycklig. Vi försökte köpa henne men kom inte överens om priset, och bara någon dag senare dök min Leia upp och jag tog mina sparpengar och köpte henne i stället. Men Lady fick ett nytt, superbra hem - jag har följt henne på ägarens blogg - och nu är hon vacker, välskött och lycklig. Tjejen som köpte henne har dock vuxit ur henne och bestämt sig för att sälja, och till min stora glädje så är det någon som vi känner som ska köpa henne. Världen är liten ibland!

Nu blir det sängen för mig, i morgon ska jag dubbeljobba. Först skolan och sedan tidningen. Det blir skoj =)

Sov gott önskar UZ

Och hennes vackra huvud.



Och här kommer en bild på det nyaste tillskottet i byn - en liten överraskning för ägaren som köpte ett ponnysto i oktober och inte visste om att hon var dräktig. Men det blir kul för vår fölis för då kan vi låta ston och föl gå tillsammans i sommar.



Visst är han söt - Valle heter han, enligt oss i alla fall =)

Jag har också fått rapporter från Leia att allt går bra och att ryttaren tycker att det känns bra hittills. Jag håller tummarna för att det ska gå vägen för då blir det både utbildning, kvalitetstävling och hopptävling för henne.

Hoppas ni har en skön kväll önskar UZ

I dag fyller barnens farfar år! Stort grattis från oss på Mattisgården!

Gårdagens tävling gick alldeles utmärkt. Tjejen och ponnierna gjorde fyra finfina rundor. Först var det Vilma i 40 cm. Banan var ganska svår men tjejen klarade det alldeles utmärkt. Sedan var det Saga i 40 och även här blev det en lysande ritt. Problemen som tidigare funnits med att styra var som bortblåsta och både tjejen och Saga såg ut att trivas utmärkt. Det var ett hinder, en liten mur, som hon tittade lite på och gjorde ett gigantiskt språng över, men tjejen satt som klistrad och fortsatte fokuserat med sin ritt.

Hon var först ut med Saga i 50 cm och med sig in på banan hade hon även tränaren som hade med vår fina Leia. Tjejen och Saga gjorde återigen en fin ritt och klarade sig felfria - dagens tredje rosett.

För Leia och tränaren gick det också bra - men hindrena var alldeles för låga så hon bara sprang över och drog med sig en bom - alltså ingen rosett.







Sist ut var tjejen på Vilma igen - spänningarna hade släppt och helt plötsligt var banan som bortglömd och tjejen visste inte riktigt var hon skulle och därför red hon fel väg ... så blir det ibland. Och vi bara skrattade och så fick hon fortsätta banan när den hade klarnat igen.

I dag har vi fått se en nyfödd fölunge också! Så nu längtar vi ändå mer efter att vår ska komma.

Ha en skön kväll önskar UZ

I dag har vi haft en lång arbetsdag vid stallklubbens gemensamma ridbana. Den var i stort behov av upprustning och äntligen blev det av.

Planen var att gräva ur spåret som varit grusat sedan tidigare och ersätta det gamla elbandet runt banan med trästaket. Redan i går kväll var en snäll ponnypappa på plats med grävskopa och min käraste man var där och körde bort tovorna med traktor och släp. Och i dag började vi tidigt med att köra ut sand och sätta upp det fina staketet.

Flera familjer var med och hjälpte till och de flesta av barnen var hemma hos oss och myste med film och fika. Det är gångavstånd till ridbanan så det kändes ganska tryggt att ha ett gäng med ungar i åldern 3 till 12 hemma hos oss.

Oj vad vi jobbade och slet - timme efter timme - med avbrott för fika och bullens korv och fram på eftermiddagen började arbetet ge resultat. Det blev verkligen bra.

I morgon är en stor dag för oss här på Mattisgården. Vår fina Leia som har varit i tre veckor på utbildning ska åka på sin första klubbhoppning med utbildaren. Vi har ännu inte hittat någon lämplig ryttare och fastän jag inte vill så tänker jag ibland tanken att det kanske vore bäst att sälja henne. Utbildaren har bekräftat att hon är en riktig tävlingsindivid och värd mycket mer pengar än vad jag kunde drömma om. För pengarna jag skulle fått vid en eventuell försäljning skulle jag både kunna köpa ett nytt släp och en mer fritidshäst som skulle passat mig bättre - just nu i alla fall. Jag kommer ju aldrig att vilja tävla på någon hög nivå - möjligtvis någon klubbtävling, men samtidigt är hon ju min lilla tjej och jag vet inte hur jag skulle klara av att tappa kontrollen över henne.

Svårt dilemma!!!

Tjejen tar med sina två ponnier på klubbtävlingen också, lika bra att passa på när vi ändå ska åka. De står nu borstade och fina i sina boxar. Fina Finemang går och strosar ute i sitt utestall tillsammans med kompisen och jag håller tummarna för att uppehållsvädret håller sig, då blir det absolut fölning utomhus. Åhh, vad jag längtar.

Nu ska vi koja oss och ladda inför morgondagen.

Ha en skön söndagseftermiddag önskar UZ